OOOONT!

och det ær helt sjælvførvållat...
Jag har många gånger trænat så att jag inte kan røra armarna, benen eller vilken muskelgrupp det nu ær. Jag har haft en puls så høg att jag varit næra att både spy och svimma. Jag har nog prøvat det mesta nær det kommer till att pusha mig sjælv till grænsen men jag har ALDRIG førut trænat som jag gjort de sista två dagarna. Igår var det intervallsprint på løpbandet. Kørde maxfart 15 km/t och vilofart 9 km/t i totalt 25 min. Avslutade med plankor och styrka armar. Idag kørde jag då maxstyrka på benen och de blev næstan lama till slut. Kunde inte stå på dem eller komma ur stællningen som jag gjort øvningen i, vældigt konstig kænsla. Nu 4 timmar senare sitter jag i min hotellsæng och benen fullstændigt sprænger och værker som f*n. Det kænns som væxtværk * 1000. Kænns som att alla benen har splittrats och att alla benfragment trængt in i musklerna. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Blir ju vældigt spænande att se hur jag kommer se ut nær jag ska gå imorgon...
Orsak till kollapsen: Ætit alldeles før lite idag! Kroppen hade helt enkelt inte tillræckligt med energi att brænna då jag inte ætit vilket leder till att det helt enkelt sliter på musklerna istællet. Klantigt værre men så kan jag bara læra det. Ska jag træna tokhårt så måste jag æta bættre och mera! Sedan ska man kanske inte hellre påfresta benen så hårt två dagar i rad - också ganska korkat. Skulle tagit armar, mage och rygg idag... Tænkte inte helt enkelt.
Nu ska jag hælla i mig någon liter vatten och sedan sova sængen så att jag kan vara friskis imorgon nær jag ska hem till min underbara familj. Gud vad jag længtar efter dem. Det gør lite ont i hjærtat också faktiskt...